Enligt FN kommer nästan två tredjedelar av världens befolkning att bo i i städer år 2050 jämfört med 54 procent år 2014.
Städer har många fördelar som möjlighet att koncentrera handel och utbildning.

Städer gör att vi oftare kommer i kontakt med andra människor och vi har fler människor i vår omedelbara närhet.

Men hur påverkar stadslivet vår hälsa och vårt välbefinnande?

Stora städer kännetecknas av högre förekomst av barnastma, hjärtsjukdomar, diabetes och olika cancerformer. Även psykisk sjukdom som depression och schizofreni är mer frekvent förekommande i städer än på landsbygd.

Det skulle naturligtvis kunna vara så att personer med psykiska problem söker sig till städer med närhet till sjukhus etc för att kunna få vård, men urbaniseringseffekten räcker inte för att förklara hela skillnaden. Man har t.ex. sett en förhöjd risk att utveckla schizofreni i städer jämfört med på landsbygd även när man kontrollerat för inflyttning av drabbade. Man har också kunnat kontrollera för socioekonomisk grupp, trångbodhett, arbetslöshet, cannabisanvändning och antalet syskon.
Människor som föds, växer upp och bor i städer löper alltså större risk att med tiden utveckla schizofreni. Exponering för stadsmiljö ökar risken att drabbas av schizofreni från en procent i hela befolkningen till två procent. Ju urbanare miljö man föds i, desto större är risken att utveckla schizofreni.

Man har också sett att förekomsten av många psykiska störningar, däribland schizofreni är större bland migranter. Ju mindre en minoritet är desto mer ökar risken.

Hos personer som lider av schizofreni och många andra psykiska störningar, ser man ofta avvikelser i kroppens reaktion på stress vilket speglas i nivåerna av kortisol.

Kroniskt höga kortisolnivåer har negativ inverkan på praktiskt taget alla organ i kroppen, däribland hjärnan. Det skulle kunna vara den kroniskt höga kortisolnivån som ger den ökade risken för schizofreni.